salundell

Går sisådär.. Ett ganska rejält bakslag känns det som. Viggo börjar skrika och grina redan vid grinden.. Sen när vi väl kommer in så fungerar det bra.. Tills jag ska pussa krama och vinka hejdå.. <3 mitt hjärta går i tusen bitar och det känns verkligen jätte jobbigt att behöva gå där ifrån och sitta på ett fik en bit bort. Eftersom jag vet att han har det bra och att dom ringer om det inte går alls.. Så sitter jag kvar. Men sanningen är att jag vill jag bara springa dit och ta med honom hem och säga att han han inte behöver gå på dagis. Att han kan va hemma med sin mamma hur länge han vill.
Men jag har ju också sätt va otroligt kul han haft den första veckan som gick galant! Det blir bra. Eller hur?